Saiga

Saigaantilopen är Europas enda antilop. Den tillhör sliphornsdjuren som tillhör de Partåiga djuren. Den lever i flockar på Stäpperna i

Nuvarande utbredningsområde (gröna och röda områden). Tidigare utbredningsområde (grått område).

Europa och Asien. Främst runt Svarta havet och Kaspiska havet. Den var utrotningshotad i början av 1900-talet. 1919 blev den blev fridlyst men får åter jagas. Den är utrotningshotad igen sedan 1990-talet. Den jagas nu för att hanens horn används till medicin i Kina. Den tvingas också flytta till nya områden när stäpperna odlas upp.

Utseende:

Saigan är ca 110-140 cm lång och 60-80 cm hög. De väger 20-50 kg. (Den är ungefär lika stor som ett Rådjur.)

Den har en ovanligt lång nos. Det medför att luften har en lång väg ner till lungorna.

Den är passgångare. Den kan därför springa snabbt, ca 70-80 km/h, men har svårt att ta sig över kuperad mark. Den hoppar inte heller så bra.

Pälsen är sandfärgad på sommaren och vitfärgad på vintern. Den är tjockare på vintern.

Saigan blir 6-10 år men många kid dör redan inom 6 månader.

Honan blir könsmogen vid 7-8 månaders ålder och hanarna vid ca 2 års ålder. Parningstiden infaller på hösten.

Honan föder 1-2 kid i början av maj. Hon har då varit dräktig ca 140 dagar. Alla flockens kid föds inom ca 10 dagar. Honan kan få egna kid redan under sitt första levnadsår. Hon slutar växa under tiden hon är dräktig trots att hon inte växt färdigt. När kiden är födda fortsätter hon att växa.

Kiden föds mitt ute på stäppen där honorna lätt kan se om faror hotar. De växer snabbt och börjar äta gräs redan efter ca 10 dagar. När faror hotar trycker sig kiden mot marken och ser då ut som jordhögar.

Under parningstiden slåss hanarna på liv och död. Det är bara de starka hanarna som får para sig. Många hanar dör i striderna. De som överlever kan vara svaga efter parningstiden och faller lätt offer för kylan och jägare.

Saigan äter gräs och örter. På vintern har de svårt att hitta mat under det isiga snötäcket.Dess främsta fiender är rävar, stäppvargar, gamar, örnar och korpar. De ger sig främst på ungarna.

Film med saigor: https://www.youtube.com/v/-VfcLGcvMcs

Anpassning:

Sommar- och vinterpälsens färg ger ett bra kamouflage.
Den tjockare vinterpälsen skyddar mot kylan.
Den långa nosen silar bort sand och damm ur luften. Den värmer också upp den kalla luften på vintern.
Den är passgångare för att snabbt kunna springa över stäppen som saknar skydd.
Ungarna föds i maj då det finns gott om mat och temperaturen är behaglig.
Honorna blir tidigt könsmogna. Det betyder att antalet djur ökar snabbt.
Att många hanar dör innebär att det finns mer mat till de dräktiga honorna under vintern.