Brunbjörnen

Brunbjörnen är Skandinaviens största rovdjur.Arten är dock inte uteslutande rovlevande, utan en typisk allätare som gärna äter både myrägg och bär, eller till och med betar frodigt gräs. Trots att den är mycket storvuxen och har ett ganska klumpigt utseende är den vig, smidig och snabb.

Vuxna hanar väger 150–300 kg och honor 100–200 kg. Medelstorleken minskar från norr till söder och från öster till väster över artens totala utbredning.

I Skandinavien är brunbjörnen i huvudsak ett skogsdjur som idag bebor våra nordliga barrskogar, men som förr även fanns i Sydsveriges lövskogar. Björnar är för det mesta ensamlevande djur med undantag för honor med ungar. Under vintern lägger sig björnen i ett ide och sover. Själva idet kan vara en grävd håla under en sten, rotvälta eller stubbe. Tiden för sömnen avgörs mycket av väderlek och dagsljus. Björnar långt norrut tenderar att sova längre än björnar söderut.

Brunbjörnen är en allätare som beroende på säsong livnär sig på bland annat kött, fisk, insekter, bär, örter, rötter, myror samt as. Under hösten äter björnen nästan oavbrutet för att bygga upp näringsdepåer inför den stundande övervintring.

Björnen har den lägsta förökningstakten av Sveriges däggdjur. Honor blir könsmogna vid fyra års ålder, men de flesta föder sina första ungar vid en ålder av sex år. De föds inne i idet mitt i vintern och kullstorleken är två till fyra ungar, där varje unge bara väger 300–500 g. När de kommer ut från idet på våren väger de 3–4 kg.

Upp till 20–25 år i det vilda. I djurpark kan björnar dock bli avsevärt äldre.

Globalt sett är brunbjörnen inte hotad.