Lin
Från Wikimini, encyclopedin för barn
Slöjd
Linnetyg har använts i över 5000 år.
Linfröna sås på våren, de sprids ut tätt och sen vänds de ner i jorden så att inte fåglarna äter upp dom.
Under sommaren blommar linet vackert.
På hösten har blommat bildat en kapsel med frön och stjälken är lån och fin.
När det är dags att skörda rycker man upp stjälken med roten för att det ska bli en så lång stjälk som möjligt.
Där efter ska linet hängas upp för att torka.
När linet har torkat repar man av alla frökapslar och sparar till nästa års sådd.
För att få fram stjälkens tunna linfibrer måste den genom gå en lång process.
Det fins olika linfibrer i olika stadier i samma process.
Först måste linet rötas det innebär att mikroorganismen löser upp limmet i stjälken, så de tunna fibrerna kan delas från varandra.
Rötningen kan antingen ske genom att man lägger upp linet på land, det kallas landrötning eller att man sänker ner det i vatten, och det kallas vattenrötning.
Sen ska linet bråkas vid bråkningen bryts linet vid många ställen.
Det får inte regna eller vara fuktigt i luften för då klibbar fibrerna samman.
Skiktning innebär att man slår bort de brutna b-delarna och korta svaga fibrer.
Sen hecklas lin tågendet betyder att den kammas igenom finare och finare hecklor så att endast de lägsta och finaste fibrerna finns kvar.
När fibrerna är färdiga så får det olika färg, beroende om de är rötade på land eller i vattnet.
Att spinna är en svår konst det krävs både träning och koncentration.
För i tiden gjorde man allt lin för hand men nu görs de mesta med maskiner. Många har linodling som hobby, och visst måste det vara fantastiskt att göra sitt eget tyg för hand från början till slut.
Linnedukar är det bästa man kan ha för att det suger åt sig vatten så bra, och det är det vackra att se på.
Lin vävnad kan man använda att göra ett landskap av.
På Nobelmiddagen dukas det med linnedukar som vävs på och kläs på lineväveri.
Källor
Visningar
Verktyg 
Personliga verktyg
