Povel Ramel
Povel Ramel, född 1 juni 1922 på Östermalm i Stockholm, död 4 juni 2007 på Lidingö, var en svensk författare, skådespelare, musiker, friherre, manusförfattare, komiker, pianist och en "revykung".
Povel växte upp på Östermalm och fick där ibland stryk av de tuffa killarna. Han blev arg över detta och lät sin ilska rinna ut genom att ge sig på en yngre grabb i en sandlåda. Han skämdes för detta, även långt upp i vuxen ålder. Han hade även bekymmer i skolan och tack vare skammen och detta bestämde sig då för att rymma tillsammans med hans skotska hund MacRuff. De skulle rymma ända till Afrika, och slog läger vid Gärdet under natten. Det kom dock några illasinnade A-lagsspelare. MacRuff jagade bort de, men Povel bestämde sig ändå för att vandra hemåt och uppskjuta sina rymningsplaner till en annan dag.
Povel Ramels barndom präglades förstås av den bilolyckan som tog båda hans föräldrars liv. Olyckan hände den 13 juni 1937. Modern avled bara dagen efter medan fadern avled först efter ett halvår. Povel var själv med i bilen men han drabbades enbart av lättare skador. Han sa själv i vuxen ålder att han genomgått "ett bakvänt sorgearbete - i glädjens tecken".
När hans föräldrar dött fick han bo hos sin faster Elsie Virgin, (från adelsätten Virgin som grundades 1408 och har varit adlig sedan 1731) samtidigt som han gick Sigtunastiftelsens Humalistiska Läroverk. Han spelade dock mycket hellre musik än gjorde läxorna. I stället för att ta studenten studerade han många ungdomsår såväl teckning som piano.
Debut
När Povel endast var 17 år gammal satte han upp revyn Sommarfräknar utanför Källviksbrunn, Kalmar län. Han scendebuterade som soloartist samma år, i Aftonbladets talangtävling "Vi vill opp". Där tävlade han med den egenskrivna kompositionen "En sömnig serenad".
Povel Ramel fick ett litet genombrott år 1942 när Alice Babs spelade in hans "Vårt egna Blue Hawaii". Han fick däremot ett mycket större när "Johanssons Boogie-wooige-vals" blev en stormsuccé på både skiva och noter.
Radiotjänsts underhållningschef Per-Martin Hamberg anställde Povel år 1945. Här kom han att göra flera nyskapade humoristiska program, såsom Föreningen för flugighetens främjande (med bland annat visan Aclutti busch boosch bumpa Albertina), Fyra kring en flygel, Jakten på Johan Blöth och Herr Hålms öden och angantyr.
Han fann två stycken långvariga medarbetare, Martin Ljung och Brita Borg. Dessa skulle komma att påverka hans karriär väldigt.
Povel var före sin tid. Radiolyssnarna gillade honom, men radiorecensenterna var inte lika förtjusta. "Hur länge ska den där Povel hålla få fortsätta roa sig med sina vänner i radio" skrev de till exempel.
Povel spelade in många crazy-låtar, alltså låtar med crazy-humor (en bisarr stil). Några av dessa låtar var till exempel Köp inte en zebra, Tjo va det var livat i holken, Far, jag kan inte få upp min kokosnöt, Ittma Hohah, Titta det snöar och The gräsänkling blues. I De små, små detaljerna sjunger han med Susanna Ramel (då Gillgren). Susanna skulle sedan bli hans maka ända fram till hans död.
Povel Ramel och Felix Alvo grundade år 1952 nöjesföretaget Knäppupp AB. Knäppupp blev en institution i nöjesvärlden med artister som både Gunwer Bergkvist och Oskar Rundqvist, tillsammans med Martin Ljung och Brita Borg. Den första revyn hette Akta huvet och hade premiär i Göteborg. Povel bestämde sig dock för att bara vara med i var och varannan revy, och nästa revy som han satte upp var Denna sida upp (med sånger som Siskorna i björken och Alla har vi varit små). Sedan kom det fler, som Tillstymmelser (med sångerna Sorglösa brunn och Naturbarn), musikalen Funny boy (med Tänk dig en strut karameller) och Alla 4. Han medverkade även i det som fyrade Knäppupps tioårs-jubileum, Dax igen samt På avigan. Den sistnämnda var den första revy han skrev helt själv utan hjälp från någon annan.
Povel var inte med i revyn Ta av dej skorna! men trots det hamnade han på Svensktoppen för att ha skrivit signaturmelodin tillsammans med Beppe Wolgers. Den låg på listan i 19 veckor, varav fyra av de låg den på första plats. LP:n med samma namn som revyn låg på kvällstoppen i 13 veckor, där den som bäst blev fyra på listan.
Knäppupp gjorde en hel del filmer, såsom Ratataa (där Povel spelade huvudrollen). Knäppupp hade även ett skivbolag där Povel bland annat spelade in låten Måste vägen till Curaçao gynga så?. Han spelade dessutom in några melodier under pseudonymen Bunny Blom.
Povel tilldelades Karl Gerhards Hederspris år 1966.
De sista entusiasterna blev den sista revy Knäppupprevyn, men verksamheten fortsatte i lite friare former. Povel Ramel gjorde, tillsammans med Wenche Myhre två krogshower, The PoW show och PoW show II - andra varvet runt (med till exempel Jag diggar dej! och Det skulle aldrig delfinerna göra).
Povel var med i en TV-serie, Semlons gröna dalar 1977. 9 år senare kom det en till TV-serie han var med i, Affären Ramel, från 1986. En revy blev det i samarbete med Hans Alfredsson år 1989, Tingel tangel på Tyrol.
Revyn Knäpp igen! blev trefaldigt guldmaskbelönad 1992. I revyn medverkade bland annat Magnus Uggla, Johan Ulveson, Brita Borg och The Real Group. 1996 satte han upp en till revy, Kolla klotet, med bland andra Tomas von Brömssen och Maria Lundqvist.
Povels sista stora projekt var Povel á la carte som hade premiär på Maximteatern år 2005 för att de följande två åren turnera runt i hela landet.
Povel hade under våren 2007 problem med hjärtat. I mitten av april drabbades han av akuta hjärtproblem och han fick en pacemaker inopererad. En månad senare insjuknade han dock igen. På hösten 2007 var det tänkt att han och vännen Vicky von Lancken skulle göra en turné tillsammans, men det blev inte av.
Povel Ramel begravdes på Lidingö kyrkogård. Om man tittar närmare på hans gravsten så ser man att det står: "Han skapade en tonrik väv av ystra visor spunnen" -så vill jag man ska minnas mig - ja, så vill jag bli munnen! /P.Ramel.
Povel Ramel-sällskapet grundades 2008.
Han är i dag begravd i Lidingö.
Källor: Povel-Ramel-sällskapet, Wikipedia och "Yrke: Povel Ramel - INTE en biografi.