Silke

 fakta om silke  

Silke kom till Europa genom att några munkar smugglade silkes fjärilsägg. På 1800 talet försökte man odla silke i Sverige.  I Frankrike och Italien så odlade man silke. Silket är en fjärilslarv och fjärilen föder ungefär 4-5 hundra ägg. Silkeslarven  äter mulbärs larven och växer kraftigt. Mulbärs träden växer också i Sverige. Larven förpuppa sig genom att spinna ut vätska från två körtlar under underkäken och vätskan stelnar direkt när den kommer i kontakt med luft. Under tre till fyra dygn har larven spunnit in sig i en kokong som består av en tråd som är ca. 3 km lång. Innan larven blir en fjäril så kokar man kokongen så larven dör och sen haspar man av silket. Efter man har haspat av silket så spinner man ihop 3-8 trådar till en tråd. När spinnerskan har spunnit klart och lagt tråden i två plastburkar för att kunna nysta upp tråden på en härva. Tråden är så tunn och lång så den blir så fin och stark, det är bara spindelns tråd är starkare är silkestråden. Om larven utvecklas till en fjäril så fräter den hål på sin kokong och tråden går av. Oftast så färgar man silket innan man   använder den. I Thailand så använde man frön, lera eller bark från mangoträdet för att färga silket. Larven är känslig mot kemikalier och därför befruktar man dem med miljövänliga medel. Det går inte att framställa siden på annat sätt för att inget slår det  riktiga silke.

Silket är mjukt och lent. I en lupp så det  ut som vanligt tyg. I ett mikroskop ser det ut som en tråd. Tråden är jätte tunn och fin. Silket är jätte lätt. Siden brinner långsamt och blir svart och då luktar det illa. Det luktar som en bränd fluga. Silket brinner bara när det kommer i kontakt med eld och slocknar när man tar ut den ur elden. Vi testade  detta skälva i en NO-sal.  

 

      

detta stod på ne.se, wikipedia, slöjd.nu