Stockholms barnhus

Stockholms barnhus eller stora barnhuset som det också kallades var ett barnhus verksamt från år 1633 till år 1922. Barnhuset undervisade och lät föräldralösa barn arbeta för att göra dem till goda medborgare. Under sina år sammanslogs det med lilla barnhuset, också kallad Politibarnhuset, och bildade allmänna barnhuset.

Stockholms barnhus byggs

Stockholms barnhus öppnades 1633 i det nuvarande kvarteret barnhuset.

En stor del av varför Stockholms barnhus byggdes var på grund av att en stor mängd fattiga barn tiggde på gatorna. Tack vare barnhuset kunde vanligt folk slippa möta de tiggande barnen vilket sågs som ett stort besvär. Barnhuset tog från början endast emot barn från Stockholm. Det fanns också krav över att de var åtminstone 6 år och föräldralösa. Med tiden blev de kraven borttagna en efter en, men man släppte inte in vanartiga barn. Målet med barnhuset var att alla barn skulle få en kristlig uppfostran och kunna utbilda sig för att kunna lära sig ett yrke.

På sent 1700-tal utfärdades det så kallade ”Barnamordsbrevet” för att minska antalet barnamord. Det gav tillåtelse för ogifta mödrar att skriva in sina barn till barnhuset anonymt.

Livet på barnhuset

Livet på barnhuset var inte alltid lätt, man behövde arbeta hårt dag efter dag. Men det kunde vara ett sorts privilegium över att tigga på gatorna. På barnhuset fick man både kost och logi.

Uppfostran

Barnen fick få klädesplagg och med tiden kunde de bli för små och därför gå sönder. Man behövde varje dag be böner till Gud eftersom det ansågs viktigt att växa upp barnen kristet. Om inte barnen följde de bestämda regler som fanns kunde det lätt leda till aga. De tre dygder som gällde främst var: gudsfruktan, lydnad för överheten och arbetsamhet.

Undervisning

Undervisning bestod främst av kristendom. Barnen fick lära sig om kristen historia, att hitta i bibeln eller psalmboken och att plugga in katekesen. Ett litet antal pojkar med stor begåvning fick lära sig att räkna, skriva och teckna. Den största uppgiften för flickornas lära var att kunna sköta ett hushåll. Man ville lära barnen att bli duktiga arbetare och goda kristna.

Arbete

Varje dag fick barnen arbeta, de kunde t.ex. arbeta med att spinna, karda, sy eller sticka. Om en pojke hade tur kunde han få ett arbete hos en hantverkare som hade lokal i barnhuset. Då skulle de kunna försörja sig på det efter barnhuset. Arbetet sågs också som undervisning, som en förberedelse inför vuxenlivet. Lärarna och arbetarna gjorde egentligen som de själva ville. Det kunde få barnen att ibland ge tillbaka på de lärare som behandlat barnen dåligt t.ex. då en dag ett tjugotal pojkar kastade sten på en lärare i mörkret.

Sjukdomar och dödlighet

Under barnhusets historia avled en stor del av barnen på grund av sjukdomar som koppor difteri eller en typ av cancer. Men man kunde också ta dö på grund av aga eller olyckor. Ungefär vart tredje barnhemsbarn avled under flera år.

Allmänna barnhuset - Sammanslagningen

År 1785 slogs stora barnhuset ihop med Politibarnhuset för att bilda Allmänna barnhuset. Det var i försök att få stopp på den stora dödligheten. Samtidigt som detta hände bestämdes det att barnen hellre skulle uppfostras på ett fosterhem. De barn som inte redan hade hamnat på fosterhem var i väntan på barnhemmet. Allmänna barnhuset flyttade från Drottninggatan till Norrtullsgatan. Verksamheten fortsattes fram till 1922, men stiftelsen Allmänna Barnhuset fortsatte att arbeta.

Sammanfattning

Under Stockholms barnhus öppna tid (1633-1922) bodde tusentals barn på barnhuset där de fick fri kost, log och dessutom kläder. De fick arbeta hårt, men hade turen att få lära sig och leka istället för att behöva tigga på gatorna. Barnen kunde bli goda kristna och bra arbetande svenskar med barnhusets hjälp. Det var kanske inte ett jättebra liv på barnhemmet enligt många av barnen, med många sjukdomar och hög dödlighet, men det var bättre än på gatorna och tiggeriet. Barnhuset slogs ihop med Politibarnhuset för att bilda allmänna barnhuset år 1785.